CDT, eller kolhydratfattigt transferrin, är en biomarkör som används för att mäta kronisk och hög alkoholkonsumtion. CDT-analys är specifik för att upptäcka alkoholrelaterad påverkan på levern och är särskilt användbar vid utredning av alkoholberoende och överdriven alkoholanvändning under en längre period. Höga, låga eller normala värden ger viktig information om en persons alkoholvanor och deras potentiella hälsokonsekvenser.
Vad är CDT?
CDT är en variant av transferrin, ett protein som transporterar järn i blodet. Vid kronisk hög alkoholkonsumtion (ca 4–5 standardglas per dag under minst en vecka) minskar mängden kolhydrater som är bundna till transferrin, vilket leder till en ökning av CDT i blodet. CDT-nivåer påverkas inte av kortvarig eller måttlig alkoholkonsumtion, vilket gör det till en specifik markör för långvarigt alkoholmissbruk.
Användningsområden för CDT-analys
Diagnostik av kronisk alkoholkonsumtion: Hjälper till att upptäcka hög alkoholkonsumtion över längre tid.
Behandling av alkoholberoende: Används för att följa upp patienter som genomgår behandling och utvärdera deras framsteg.
Medicinsk bedömning: CDT används vid utredning av sjukdomar som misstänks vara relaterade till alkohol, såsom leversjukdom eller neuropsykiatriska tillstånd.
Rättsmedicinska utredningar: CDT är vanligt i juridiska sammanhang, t.ex. i körkortsutredningar, för att bedöma om alkoholkonsumtionen är riskfylld.
Betydelsen av CDT-värden
CDT-värden kategoriseras som normala, förhöjda eller kraftigt förhöjda och ger en tydlig bild av en persons alkoholkonsumtion över en längre tidsperiod.
Höga CDT-värden
Vad det kan indikera:
Hög alkoholkonsumtion: CDT är specifikt för kronisk alkoholanvändning som överstiger 4–5 standardglas per dag under flera veckor.
Alkoholberoende: Höga CDT-nivåer är ofta kopplade till alkoholberoende eller riskkonsumtion.
Alkoholinducerad leverskada: CDT kan vara förhöjt vid alkoholorsakad leverpåverkan, såsom steatos eller cirros.
Exempelvärde: CDT över 2,0 % (beroende på laboratoriets referensvärden) indikerar hög alkoholkonsumtion.
Normala CDT-värden
Vad det kan indikera:
Ingen eller måttlig alkoholkonsumtion: Normala CDT-nivåer tyder på att personen inte konsumerar alkohol i mängder som orsakar en mätbar förändring i transferrinets struktur.
Effektiv behandling: Sjunkande CDT-nivåer hos en tidigare högkonsument indikerar att alkoholkonsumtionen har minskat.
Exempelvärde: CDT under 2,0 % anses normalt i de flesta fall.
Låga eller omätbara CDT-värden
Vad det kan indikera:
CDT kan inte sjunka under normala nivåer, men frånvaron av höjning stärker indikationer på att personen inte har kronisk hög alkoholkonsumtion.
Fördelar och begränsningar med CDT-analys
Fördelar:
Hög specificitet: CDT är en av de mest specifika biomarkörerna för att detektera kronisk hög alkoholkonsumtion.
Lång mätperiod: CDT speglar alkoholkonsumtion över flera veckor, vilket ger en stabil bild jämfört med akuta markörer som etanol i blod eller urin.
Begränsningar:
Påverkas inte av kortvarig konsumtion: CDT är inte lämplig för att upptäcka enstaka alkoholtillfällen eller kortvarigt överdrickande.
Påverkan av genetiska faktorer: Individuella variationer i transferrinets struktur kan påverka CDT-resultaten, vilket ibland kräver kompletterande analyser.
Sammanfattning
CDT är en specifik biomarkör som används för att detektera kronisk hög alkoholkonsumtion och övervaka alkoholrelaterade sjukdomar. Höga CDT-nivåer är starkt kopplade till långvarigt alkoholmissbruk och kan indikera risk för alkoholrelaterad leverskada. Normala värden utesluter dock inte enstaka överdrickande eller kortvarig konsumtion. CDT är särskilt användbart i kombination med andra biomarkörer, som PEth eller GGT, och kliniska bedömningar för att få en helhetsbild av en persons alkoholanvändning och hälsostatus.