HIV antigen/antikroppstest, ofta kallat 4:e generationens test, är en diagnostisk metod som används för att upptäcka tidiga och sena stadier av HIV-infektion. Testet detekterar både HIV-specifika antikroppar och p24-antigen, vilket gör det till ett av de mest känsliga och effektiva verktygen för HIV-diagnostik.
Detta test kombinerar två typer av detektion:
Testet används som en standardmetod för att diagnostisera HIV eftersom det möjliggör tidig upptäckt av infektionen, redan inom 2–4 veckor efter exponering.
Diagnos av HIV-infektion: Identifierar infektionen i både akut och kroniskt stadium.
Screening av högriskgrupper: Används för att testa personer med ökad risk för HIV, såsom de med oskyddade sexuella kontakter, injektionsmissbrukare eller gravida kvinnor.
Rutinmässig testning: Rekommenderas som en del av regelbunden hälsoscreening i många länder.
Uppföljning efter exponering: Viktigt vid postexpositionsprofylax (PEP) för att bedöma om en HIV-infektion har utvecklats.
Resultaten klassificeras som negativa, positiva eller icke-deterministiska och kräver ibland kompletterande tester.
Vad det betyder:
Ingen HIV-infektion har upptäckts vid testtillfället. Om testet utförs inom "fönsterperioden" (de första 2–4 veckorna efter exponering) kan ett nytt test behövas senare.
Vad det kan indikera:
Symtom vid positivt resultat:
Vad det kan indikera:
Fördelar:
Begränsningar:
HIV antigen/antikroppstest är en känslig och pålitlig metod för att diagnostisera HIV-infektion. Testet är särskilt användbart för att upptäcka infektionen i dess tidiga skede, tack vare detektion av både p24-antigen och antikroppar. Det används som standardmetod inom HIV-diagnostik och erbjuder snabb och effektiv screening för personer i riskgrupper, såväl som vid rutinmässig testning. Positiva resultat kräver alltid bekräftelse med kompletterande tester för en säker diagnos.