Kortisol är ett steroidhormon som produceras av binjurebarken som svar på stress och regleras av hypotalamus-hypofys-binjure-axeln (HPA-axeln). Det spelar en central roll i att reglera kroppens ämnesomsättning, immunförsvar och stressrespons. En analys av kortisol används för att diagnostisera och övervaka tillstånd som Cushings syndrom, Addisons sjukdom och andra störningar i HPA-axeln.
Vad är kortisol?
Kortisol frisätts i varierande mängder under dagen, med högsta nivåer på morgonen och lägsta nivåer på natten, vilket kallas dygnsvariation. Hormonet påverkar blodsockernivåer, blodtryck och immunsvar, och är avgörande för att hjälpa kroppen hantera stress.
Användningsområden för kortisolanalys
Diagnos av Cushings syndrom: Hjälper till att identifiera överproduktion av kortisol.
Diagnos av binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom): Används för att upptäcka otillräcklig produktion av kortisol.
Utredning av stressrelaterade tillstånd: Bedömer kroppens respons på kronisk eller akut stress.
Uppföljning av behandling: Används för att övervaka effekten av kortikosteroidbehandling eller behandling för endokrina störningar.
Betydelsen av kortisolnivåer
Kortisol mäts i serum, saliv eller urin och presenteras som morgon- och kvällsnivåer eller som en 24-timmars urinutsöndring. Nivåerna kategoriseras som normala, låga eller höga och måste tolkas i rätt klinisk kontext.
Normala kortisolnivåer
Vad det betyder:
Indikerar en välfungerande HPA-axel och normal stressrespons.
Normala nivåer varierar beroende på tidpunkt för provtagning.
Exempelvärde:
Morgon (kl. 7–9): 140–700 nmol/L
Kväll (kl. 16–18): < 200 nmol/L
Urin (24-timmars): 30–200 nmol/L
Höga kortisolnivåer (Hyperkortisolism)
Vad det kan indikera:
Cushings syndrom: Kan bero på en tumör i hypofysen (ACTH-producerande adenom) eller binjurarna.
Stress: Akut eller kronisk stress kan höja kortisolnivåerna.
Depression eller ångest: Psykiska tillstånd kan leda till förhöjda kortisolnivåer.
Läkemedel: Kortikosteroider, som prednisolon, kan höja kortisolnivåerna.
Symtom vid höga kortisolnivåer:
Viktuppgång (särskilt i ansikte och buk)
Högt blodtryck och blodsocker
Tunn hud och lätt att få blåmärken
Muskelsvaghet och humörförändringar
Exempelvärde: Kortisol > 700 nmol/L på morgonen kan indikera Cushings syndrom.
Låga kortisolnivåer (Hypokortisolism)
Vad det kan indikera:
Addisons sjukdom: Primär binjurebarksinsufficiens där binjurarna inte producerar tillräckligt med kortisol.
Sekundär binjurebarksinsufficiens: Brist på ACTH från hypofysen som stimulerar kortisolproduktion.
Läkemedel: Abrupt avslutning av långvarig kortikosteroidbehandling kan orsaka låga kortisolnivåer.
Symtom vid låga kortisolnivåer:
Trötthet och svaghet
Viktminskning och aptitlöshet
Lågt blodtryck och yrsel
Mörkfärgning av huden (vid Addisons sjukdom)
Exempelvärde: Kortisol < 140 nmol/L på morgonen kan indikera binjurebarksinsufficiens.
Fördelar och begränsningar med kortisolanalys
Fördelar:
Bred användning: Hjälper till att diagnostisera både hyperkortisolism och hypokortisolism.
Flera metoder: Kan mätas i blod, saliv eller urin beroende på klinisk frågeställning.
Kombinerat med andra tester: ACTH och dygnskurvor ger en mer komplett bild av HPA-axelns funktion.
Begränsningar:
Påverkas av externa faktorer: Stress, tidpunkt för provtagning och vissa läkemedel kan påverka resultaten.
Dygnsvariation: Kräver noggrann provtagningstid för att ge rätt tolkning.
Ej diagnostiskt ensamt: Resultat måste tolkas tillsammans med kliniska symtom och andra tester.
Sammanfattning
Kortisol är ett centralt hormon för kroppens stresshantering och ämnesomsättning. En kortisolanalys används för att diagnostisera störningar i binjurefunktionen, såsom Cushings syndrom och Addisons sjukdom, samt för att utvärdera kroppens stressrespons. Förhöjda nivåer är kopplade till hyperkortisolism och kronisk stress, medan låga nivåer kan indikera binjurebarksinsufficiens. Kombinationen av kortisolanalys med andra tester, som ACTH och dexametasonhämningstest, ger en mer detaljerad bild av patientens endokrina status och behov av behandling.