Laktatdehydrogenas (LDH)

Laktatdehydrogenas (LD) är ett enzym som finns i nästan alla kroppens celler och deltar i energiomsättningen. En analys av LD används för att identifiera cellskador eller sjukdomar som påverkar vävnader och organ. Förhöjda LD-nivåer kan indikera vävnadsnedbrytning, vilket kan förekomma vid sjukdomar som leverpåverkan, hemolys, hjärtinfarkt, muskelskada eller vissa cancersjukdomar.

Vad är LD?

LD är ett enzym som omvandlar laktat till pyruvat, en viktig process i cellens energiproduktion. Det finns i höga koncentrationer i vävnader som hjärta, lever, njurar, muskler, hjärna och röda blodkroppar. När celler skadas eller dör frisätts LD i blodet, vilket gör det till en allmän markör för cellskada.

Användningsområden för LD-analys

Identifiera cellskador: Hjälper till att identifiera vävnadsskada i olika organ.

Diagnos och uppföljning av sjukdomar: Används för att utvärdera sjukdomar som hemolys, leverproblem eller inflammatoriska tillstånd.

Monitorering av cancer: Höga LD-nivåer kan ses vid vissa cancerformer och användas för att följa sjukdomens progression eller behandlingens effekt.

Bedömning vid muskelskador: LD stiger vid muskelskador eller rabdomyolys.

Utredning av hjärtinfarkt (historiskt): LD användes tidigare för att diagnostisera hjärtinfarkt, men är numera ersatt av mer specifika markörer som troponin.

Betydelsen av LD-nivåer

LD mäts i enheter per liter (U/L) och klassificeras som normala, förhöjda eller kraftigt förhöjda beroende på graden och typen av vävnadsskada.

Normala LD-nivåer

Vad det betyder:
Indikerar att det inte finns någon signifikant cellskada eller vävnadsnedbrytning.

Exempelvärde:
120–250 U/L (kan variera mellan laboratorier).

Förhöjda LD-nivåer

Vad det kan indikera:

• Leverpåverkan: Vid leversjukdomar som hepatit eller cirros.
• Hemolys: Nedbrytning av röda blodkroppar frisätter LD i blodet.
• Cancer: Höga LD-nivåer är vanligt vid metastaserad cancer eller hematologiska maligniteter som lymfom eller leukemi.
• Hjärtinfarkt: LD stiger vid hjärtmuskelskada men är mindre specifikt än troponin.
• Muskelskador: Förhöjda LD-nivåer ses vid muskelnedbrytning eller trauma.
• Infektion eller inflammation: LD kan stiga vid infektioner som påverkar stora vävnadsområden.

Symtom vid förhöjda nivåer:

• Trötthet
• Smärta eller obehag i det drabbade organet
• Tecken på bakomliggande sjukdom, t.ex. gulsot vid leverskada

Exempelvärde:

250 U/L kan indikera vävnadsskada. Kraftigt förhöjda nivåer (>1000 U/L) ses ofta vid omfattande cellnedbrytning.

Låga LD-nivåer

Vad det kan indikera:

• Ovanligt och vanligtvis inte kliniskt signifikant.
• Kan förekomma vid genetiska tillstånd som påverkar enzymproduktionen eller vid mycket låg cellomsättning.

Fördelar och begränsningar med LD-analys

Fördelar:

• Bred användning: LD är en allmän markör för cellskada och kan användas för att utvärdera flera olika organ och vävnader.
• Kombineras med andra tester: Ger kompletterande information tillsammans med specifika markörer som ALAT (lever), CK (muskler) eller troponin (hjärta).

Begränsningar:

• Ej organspecifik: Förhöjda LD-nivåer indikerar vävnadsskada men identifierar inte vilket organ som är påverkat.
• Påverkas av yttre faktorer: Hemolys under provtagning kan ge falskt förhöjda nivåer.

Sammanfattning

Laktatdehydrogenas (LD) är en enzymmarkör för cellskada och används för att identifiera vävnadsnedbrytning i organ som lever, hjärta, muskler och blod. Förhöjda LD-nivåer är ofta kopplade till sjukdomar som leverpåverkan, hemolys, cancer eller muskelskador, medan låga nivåer sällan är kliniskt betydande. LD-analysen är särskilt användbar i kombination med andra specifika markörer för att ge en mer detaljerad bild av patientens hälsa.